I'm whipped.

Låg vaken till klockan 5 inatt då tankarna höll mig vaken. Jag vill inte gå in på detaljer men det som har hållit mig uppe inatt är ångesten över att gilla någon, ovanligt mycket för en person man inte riktigt känner, men samtidigt.. att styra över sina känslor är ungefär lika ologiskt som att påstå att jorden är platt eller att säga att vintrarna i Göteborg är mysiga med fina snöfall... det funkar inte så.

Och det som är grundplatån i ångesten är hela grejen med att personen i fråga vill inte träffa mig, men beter sig gulligt med att skicka " :* " & "<3" till mig och är samtidigt kort och kall i sina ord. Det skapar en sån enorm förvirring hos mig, vad vill han? Jag har provat att fråga, men jag får bara svaret att han inte vill träffa mig. Ingen vettig anledning, ingen förklaring till varför. Inga ursäkter eller utskällning mot mig, ingenting. Jag menar, hade jag vetat om att jag gjort något fel och fått det bekräftat, ja det hade varit enklare att hantera för då har man ju en anledning. Vitt på svart, att så här är det.

Men jag har ingenting att gå på! Det bygger bara upp en sån klump i magen på mig och tankarna spinner på som ett hamsterhjul. Känner mig känslomässigt plågad och ja, samtidigt lite dum i huvudet. Jag kanske borde fatta vad han vill trotts att han inte säger något?! Borde jag dissa honom? Ja, det kanske jag borde men jag kan inte och jag vill inte. I'm whipped.