Sömn, självhat och matvanor

Somnade runt 10 idag. Vaknade vid 20:01.
Har inte ätit något sen kl 15-16 igår. Men är inte hungrig alls.
Har huvudvärk. För att jag pressar ihop käkarna när jag sover.
För att jag inte har lärt mig att slappna av och stressa ner än.
Kan den 24 inte komma snart, så jag får hämta ut min bettskena.
Är så trött på att vakna såhär hela tiden.

Har inte klivit upp ur sängen än.
Borde äta något. Borde handla också.
Mamma kommer hem imorgon, uhhh.
Ska iväg och kolla på två rum imorgon.

Affären stänger om 26 minuter.
Jag hinner inte.
Tänker att jag kanske kan dra till donken istället.
De stänger ju först 23. Och två cheeseburgare låter ju mer lockande än mackor och yoghurt.
Vi får se. Är sjukt trött, orkar inte ens ta mig upp ur sängen.

Men kanske borde trotts allt. Ta mig upp. Springa på toa. Göra ett stort glas med kall o'boy och ta min medicin.
Det kanske ger mig lite ork att göra något. Frågan är bara om dem kommer stänga av mina hungerkänslor helt eller göra mig super hungrig. De växlar ju med det ibland. Jag får väl gå upp och ta dem, vänta och se helt enkelt.

Jag hatar att jag inte äter, för jag älskar ju mat. I perioder äter jag hur mycket som helst, i andra.. typ ingenting. Som nu.
Men trotts att jag hatar mig själv för att inte äta, så orkar jag inte bry mig. Jag är likgiltig gentemot mina kostvanor.
Om medicinen gör så att jag inte blir hungrig, så känns det lönlöst att kämpa emot för jag vet att när jag gör det
- det är då jag blir äcklad av maten, det är då varje tugga gör mig illamående. Det är då varje tugga känns som om det sväller i munnen på mig. Och jag hatar den känslan mer än vad jag hatar att jag inte äter, så då låter jag helt enkelt bli att äta.