Drömmar är våran verklighet

Långsamt sveper jag täcket runt din kropp. Du ser matt ut..
Dina bruna ögon är långt borta från civilisationen. De är ömma av gårdagens flykt. Jag ler varsamt åt dina tomma blickar, men bara för att du inte ska försvinna helt.
Fokuseringen blir allt mer desorienterad, och andningen som en gång fläktade mot min kind är nu svaga pustar.

Skelettet syns tydligt.. De svaga benen orkar knappt lyfta upp vikten du bär. Äta för att överleva, överleva för att inte dö.
Skammen över skapelsen världen skapat.. Lämnad och kastad till universum, och stämplad som alien.

Regnet dunstar.. För varje droppe som ger avtryck är ett minne av vad som kunnat blivit. Drömmar är våran verklighet, ändå vill jag vakna bredvid dig och lotsas att allt är okej.