Känner mig som en bluff

Känner mig som en avslagen ramlösa. Allt framför mig har inget värde. Huvudet är på viloläge, och leendet som jag kände igår har idag torkats ut. Är lika torr som en gammal disktrasa.

Vill sova.. Vill långsamt lägga mitt huvud på kudden och bara märka hur ögonen blir allt tröttare. Vill ha någon här.. Hen behöver inte prata eller göra något, bara vara här.

Känner mig som en bluff. Vill ge ett gott exempel på att livet kan vändas, även om jag sagt i mina tidigare inlägg att det fortfarande inte är dans på rosor. Egentligen borde jag inte bry mig om det, för det har blivit bättre. Jag behöver bara medge det och inse att alla kan må dåligt, hur bra man än mår.

PS: Får se hur lång tid det tar denna gång innan jag mår bättre. (Brukar må bättre ganska snabbt efter jag fått skriva av mig) :P