Vågar inte ta steget.

Jag vill ha nya kontakter, mera vänner, men sen när tillfället kommer så vågar jag inte ta steget. Så dumma tankar som kommer upp. Jag blir dessutom väldigt stressad av det.. För det känns som jag måste leva upp till någon jag inte är, för att verka intressant. Och det gör mig psykiskt matt.

Det har blivit mycket bättre sen förr, det ska jag inte ljuga om.. Är mer pratglad och är mer öppen, men det är ändå ett litet problem som fortfarande ligger hos mig.

Om det inte vore för en särskild vän (som alltid är pratglad) så hade jag nog inte varit där jag är idag. Och medicinen har hjälpt något oerhört också! :)