för er som bryr er..

Känns som det vore så mkt lättare att bara ge upp, allt. Finner ingen anledning eller ork att kämpa och streta för att gå min egen väg längre. Tror det är lättare att bara acceptera kedjan runt halsen och istället för att misslyckas att smita gång på gång, följa va en jag blir förd, lyda och tiga...
För även om jag kom fri från kedjor och bojor, vart skulle jag då ta vägen??