förlåt, för allt... </3

vissa dagar är lättare än andra. Idag va inte en sån dag.. </3


När du kom fram och kramade mej i kyrkan va jag så jävla nära att börja gråta. Bara att känna din doft fylla mina lugnor fick mej att glömma alla problem, men samtigt blev det en sån enorm påminnelse om mitt livs största misstag..

Men sen då vi satte oss och pratade, bara vi två, fick du mej att inse att jag är den enda av oss som har den typen av känslor kvar.. och även om du sa till mej att du inte hatar mej så kunde du inte säga orden "Jag älskar dej" med innebörden som finns i dom orden när jag säger dom till dej.
.. Men jag är nästan (bara nästan) glad över att du kan säga det som du gör. För då vet jag att du är säker på vad du vill och på ditt val.

Men det som gjorde ondast den här kvällen va det som hände på Donken. Då du sa att jag va som "Hon!"
"Hon", Som sårat dej så grovt och varit så hemsk mot dej. "Hon!" Som gav dej inget mer än skit. Att höra att jag påminde om henne fick mej att vilja springa därifrån. Ta mina grejer, sen kubba, så långt som benen bar mej för att sen rikta en pistiol mot huvudet och trycka på avtryckaren. Det fick mej att vilja dö... </3
För är det så att jag påminner om henne så vill jag inte finnas i den här välden längre.. </3


Sen blev ju inte situationen bättre i väntan på tåget då du sätter på just "Det Där" bandet. Med just "Den" låten...

Ibland undrar jag nästan om du njuter av att se mej må såhär.. För jag var så jävla nära att börja gråta så många gånger den här dagen. Men jag gjorde det inte en enda gång.. Vågar inte gråta inför andra, speciellt inte inför dej. Vill inte att du börjar fundera på hur jag mår. Rädd att såra dej igen. För det är det sista jag vill. Skulle jag såra dej igen så skulle jag inte stå ut med mej själv.. Oavsett va folk skulle säga så skulle jag inte förlåta mejsjälv...



Förlåt mej, för allt.. </3