varning. detta kommer va sjukt depp.

okej så ja jag behöver skriva av mig. Min mamma och jag har typ bråkat och det slutade med att hon sa "hejdå ha ett bra liv" och nej hon kommer inte bara ringa och säga förlåt jag va för hård, hon är envis och hon gör alltid rätt, enligt sig själv iaf.
ALDRIG har jag kännt den smärtan. hela min kropp ville vända sig in och ut jag ville inte gå hem till min lägenhet så basiclly kunde jag bara gå runt på stan och vad händer inte då , jag börjar gråta.

sen ringer jag miin bästa vän gråtande och ångestfylld och hon säger utan några problem eller som att hon inte änns brydde sig "jag ringer dig sen"
Jag ringer då min underbara kusin som pratade med mig och hade hon inte gjort det hade jag väl legat i ngt dike och grinat nu, fyfan vad jag älskar henne

iaf nu sitter jag hemma och vet inte vart jag ska ta vägen och just nu skiftar allt mellan att gråta sönder eller inte känna något alls.
jag tänker inte skriva något långt ingående inlägg. jag ville bara skriva ut the basics för att få ur mig för att skriiva ner det precis som det är just nu.
så yepp. min egen mamma hatar mig. och nu..... nu vet jag inte längre vad jag ska göra/ta vägen.