Lilypouchies blogg



Kille, 26 år. Bor i Vänersborg, Västra Götalands län. Är offline och var senast aktiv: Igår 06:30

Lilypouchie

Senaste inläggen

Bongocat
12 mars kl. 19:47
PDD - A life of sorrow
8 november 2019 kl. 17:49
Life is Strange
16 augusti 2019 kl. 22:08
Inofficiel Emocore Discord
23 juli 2019 kl. 18:53
Five Feet Apart
22 juli 2019 kl. 01:56
hej bloggish
29 juni 2019 kl. 23:12
Söta
13 juni 2019 kl. 15:54
eeeeh
10 juni 2019 kl. 15:00
Livet idag
27 maj 2019 kl. 17:26
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Robin Civilstatus: Singel
Läggning: Asexuell
Intresse: Spel
Bor: Själv
Politik: Inte valt
Dricker: Milkshake
Musikstil: Annat
Klädstil: Nudist
Medlem sedan: 2009-06-07


PDD - A life of sorrow

Persistent Depressive Disorder.
That's what I was diagnosed with quite recently, it's a tricky little thing I have to admit.
It's being depressed without necessarily understanding you're depressed until it's too late,
and it's affected every piece of your life and all things you've lost, you can't really grasp anymore.

How do you move forward when your depression isn't just a phase or a wave of emotions,
but it's a part of everything you are, it's shaped the choices you've made for over a decade.

I think part of me has always understood that it's been there, but never really recognized it for what it is,
a bigger part of me has just accepted it as my way of being, when truthfully I think I'm more than just that.
I think I'm more than just sad, or atleast I'd like to think so, I think.
I'd like to smile because I'm happy, and not because it's an adequate response to a social situation
or because someone told a joke and I found it funny for a split second.

I'm suffering and I have been for a very long time, and until recently I don't think I really understood by how much I was suffering.
But I'm also trying to move forward, trying to be more than just sadness.

I wrote this for myself, but if you read it, I thank you.

have a song



Life is Strange

Kände att det var dags att dyka in i Life is Strange igen,
är helt förberedd på att gråta ut all vätska i kroppen,
Tack för mig.



Inofficiel Emocore Discord

Här är våran fina inofficiella Emocore Discord- https://discord.gg/ACFMDhg
Var vänliga och påpeka vem ni är på EC när ni går med, annars rycker ni när eran discord stängs ner eller när jag kickar er



Five Feet Apart

This movie drove me to tears like nothing else, it puts things you take for granted into perspective,
I think we as a people have a tendency to forget the core importance of certain things and we only expect the shallowness of what we desire,
and we forget that it's less doing what we want and more our ability to do it, and we take that for granted.
There are things people need, that they can't ever experience, while others can.

So whomever is reading this, appreciate your ability to do things, don't let it be taken for granted, choose to be happy because you can, not because you have to be.



hej bloggish

forever alone med mitt kaffe och min hentai, 2D är fint, tack för alla tentakler.



Söta

Det är fan ett mirakel att denna sidan fortfarande är kvar, eller är det. Vem vet.
Ni är alla så söta, tack.



eeeeh

Borderlands 2 dlc igår/idag, dags att känna sig som en 9 åring ett par dagar sen gå tillbaka till det vanliga dystra och mörka livet.

Försöker börja vara social igen, det är svårt när det man kunde förr var helt fel och jag bara mådde så dåligt och kände mig helt fel.

Världen är fylld med så mycket söta människor, vill bara komma ut och vara en bland dom.



Livet idag

Skaffat lägenhet, blivit vuxen tror jag? det måste ha varit 5-6? år sen jag hade något socialt liv, undrar hur man gör när man är social..
Renoverade lägenheten lite innan jag flyttade in, målade och tapetserade vardagsrummet.

Börjat arbetsträna, känns faktiskt rätt så bra, det börjar gå bättre, känns som att jag kan komma någonstans, har suttit fast så himla länge och inte gjort något förutom att försöka arbeta på mig själv.

Tack för ni läste om ni läste!