Reflektion på mig själv (ego inlägg)

Jag har verkligen varit en hemsk människa, jag erkänner det.
Manipulativ rentutav sagt taskig, bitchig och elak. Jag la det bakom mig för några år sedan och gjorde ett val att gå i en helt annan livsriktning. Jag kan ha en arrogant fasad ibland mest för att det är skönare att ha taggarna utåt och inte låta människor komma nära.Sen kan jag prata med människor och så men aah sätter inget större värde i det.
Jag har en del dåliga erfarenheter som jag kommit över men inte glömt. Vill säga att dem gjort mig starkare i mig själv och motiverat mig men endå, det sög att behöva gå igenom dem. Alla har bagage.
Hur som helst jag försöker inte alltid men, oftast vara så positiv jag bara kan och sluta upp med attityden, bitterheten och dramat.
Att vara nedlåtande och elak är liksom inget man vinner på. Har sorterat ur vilka som är viktiga för mig och som jag anser vara riktiga vänner, vilka som är bekanta och resterande som jag kanske pratar med men inte tänker "engagera" mig i för att jag upplever att dem är för självgoda missanpassade översittande dryga jävlar.
Dömande? kanske, men tills motsatsen är bevisad så står jag fast vid det och har inget problem alls med att säga det till dem om dem frågar "ytliga kontakter".
Jag försöker att inte ha några förhoppningar på människor, varför? Jo, då slipper man bli besviken sårad arg eller ledsen. Det är också en av anledningarna till varför jag hellre håller _riktiga_ personer nära mig. Jag kan nog helt ärligt säga att jag bara har 4 riktiga vänner som jag verkligen litar på. Jag är liksom inte intresserad i lekar men andras känslor eller trycka på andras svagheter.

Jag ser ingen anledning till att ljuga för människor. Jag HATAR lögnare och falska människor det äcklar mig verkligen därför är jag ärlig, därför (även om det är sjukt jobbigt och ångestframkallande) säger jag alltid som det är.
Jag kan upplevas som flirtig och ja.. jag är nog det eller jag förstår varför folk kan uppleva mig så fast oftast så ligger det (inget) intresse bakom det. ..Därför har jag nog orsakat skada hos andra förut. dumt..
Jag förstår inte när folk raggar på mig, jag ser inte att dem gör det oftast tror jag bara att dem driver... *I have no hope*
Som ett exempel:
för några veckor sedan var jag ute på krogen och en gammal kompis om dit för att hänga (han är jobbigt snygg) iaf vi satt och drack bärs och snacka om allt mellan himmel och jord. Vi drog till tunnelbanan och höll handen .. som jag gör med mina nära. jag skulle ta tåget mot fruängen och han mot alvik och så kommer hans tåg och jag följer med mot tåget för att säga hejdå.. och hans reaktion när jag ba: "aa men vi får ses när du kommer och hälsar på igen" var: "va!? ska du inte med mig hem?"
jag ba nej nej ha det så bra vi hörs kram kram.
Fick ett ganska underhållande men från hans sida irriterat sms där han ba hallå försökte ju dra med dig hem tror att vi skulle kunna passa bra ihop osv osv..

blåögd much?
Jag är inte ute efter något så jag fick ursäkta mig och be om ursäkt typ.. inte för att jag hade bangat men jag bara förstår mig inte på sånt. Han är ingen jag vill vara tillsammans med, antingen ligger jag med folk jag verkligen inte bryr mig om ett skit eller folk som verkligen Verkligen intresserar mig... fast det bloggar jag kanske om nån annan gång.

I alla fall.

Jag är sjukt svår om man inte känner mig, jag är svår att lära känna för jag släpper inte in folk men när jag gör det så blir det liksom en bestående relation. Det tog Max (en av mina 4a) nästan 2år för att bli erkänd speciell och nära vän.. en del tårar också.
åh blir trött på mig själv nu.