pinsamt och underbart trög...

Så jag träffade en lirare för kanske två år sedan på krogen. Vi snackar då och då och ses kanske en gång var 6e månad. Iaf vi sågs i helgen och hade det as kul som vanligt. vi skildes åt vid tunnelbanan och kom överens om att vi kanske kan ses i London när jag åker dit nu i höst. (han bor typ där)
Iaf när vi sagt hejdå och jag sitter på tunnelbanan får jag ett sms, tydligen ville han dra med mig hem och blev typ sårad.
.... Personen i fråga är otroligt snygg så tanken slog mig inte ens att han ville dra med mig hem. jag är tydligen så underbart pinsamt trög att jag inte fattar när folk raggar på mig?
jag tänker ah men sweet jag har en sexig polare. öh... aha var det mig han ville aha okej.. stelt. SÅ , jag borde alltså inte umgås med folk jag borde sitta instängd med mina böcker så att jag kan sluta ge folk falska "förhoppningar"? eh?
Jag menar okej att en person kan vara vansinnigt snygg och charmig, det betyder dock inte att jag tycker människan är intressant.
Att ligga runt bara för att ligga runt har liksom blivit för tråkigt och överskattat, rättelse jag har vuxit ifrån det. Lekkamrater? tjah jag har några som jag kan leka med till och från men njä.

slutsats: jag förstår inte när folk raggar om dem inte "tell it to my face".

Underbart livet som 23åring.