Det berörde mig ända in hjärtat <3

I min familj på pappas sida är vi fem kusiner som håller ihop. Två av oss har barn vilket innebär att våra barn kommer bli pysslingar tror jag. Hur som helst, idag på farmors fest insåg jag att det var fyra generationer i samma rum... helt otroligt, så himla vackert. Min farmor satt och höll i den nyaste familjemedlemmen i famnen, hon gosa och mata den lilla flickan på bara några månader. Båda skrattade och hade kul, den lilla bebisen trivdes verkligen i min farmors famn. Det var så fint att jag nästa dog lite inombords.

Det jag kom och tänka på härnäst var när jag själv kommer att få barn, kommer min otroligt sköna, härliga, farmor finnas kvar i bilden?

Tanken gjorde mig ledsen av hon med störst sannolikhet inte kommer att göra det, men hoppet om att det ändå skulle ske finns kvar inom mig. Jag vill verkligen att mina barn ska få känna min farmors närvaro, jag vill se henne så lycklig som hon var idag <3. Att själv få barn barn är nog något jag skulle va så himla stolt över själv, då känner jag att jag verkligen har lyckats med mitt liv.

Jag är yngst av alla kusiner, det skiljer nästa 10 år mellan den yngsta av dem till mig. Så... som sagt chansen till att min farmor får uppleva mina barn är liten... Men hoppet om att on ändå gör det finns kvar <3

Bye bye <3