Ett brev till min pappa. eller ja, han e det inte längre

....................Typ ett brev till min pappa. Inte för att han kommer att få se det här men jag kände att jag behövde skriva det....................

Jävla psykiskt störda idiot! Jag va med dig i knappt en timme innan jag flippade ut! O det gör jag nästan aldrig! Jag klarade bara inte av att va tyst länge. Höll nästan på att explodera.

Du tror att du e kung, att du e så jävla bäst. Att du alltid har rätt. Att du alltid kan göra som du själv vill. Att alla tycker om dig o respekterar dig. Men så e det fan inte!! Att ingen aldrig säger till dig e för att alla e rädda för dig. Du blir sur för ingenting så man vågar inte säga emot dig. Vi vill ha det lugnt o trevligt men så fort man säger emot dig blir det ett jävla liv så man ångrar att man ens sa något. Du säger dessutom att alla har kommunikations problem, att det inte går att prata med någon. Har du aldrig tänkt på att det e du som har kommunikationsproblem?? Det går inte att prata med dig. För det första pratar du väldigt otydligt, för det andra så avslutar du knappt dina meningar o för det tredje kan du börja babbla om massa annat så man förstår inte vad du vill. Så det e du själv som har kommunikationsproblem inte vi andra.

Du er så jävla sur o grinig ut hela tiden. Inte konstig att du inte har några kompisar. Inte konstigt att du blir dumpad hela tiden när dina ex får reda på vem du egentligen e. Ingen vill va med dig! Inte ens dina ungar vill vara hos dig! Inse det så kanske du blir trevligare!

I alla dessa år har jag hållit käften o låtit dig säga o göra vad du själv vill. Jag har möjligtvis sagt emot dig lite ibland med jag har oftast blivit tyst igen när jag ser hur jävla arg du blir då. Men nu e det fan slut med det! Från o med nu tänker jag säga vad jag tycker o tänker om dig. Om du e sur o grinig då tänker jag säga till dig. Om du höjer rösten o börjar bråka med mig för det då tänker jag bråka tillbaka. Jag har låtit dig vinna för många gånger men jag tänker inte göra det nå mer.

Den där 15 minuters utställningen du fick av mig inne i Willys med massa människor runt om som kollade var bara en början. Varje gång du e så sur o grinig o börjar bråka för ingenting kommer du få fler sånna utställningar av mig. Om du blir arg på mig för det då tänker jag fortsätta. Jag bryr mig inte om hur många det e som ser eller hör. Jag tänker fortsätta tills du förstår att du inte kan hålla på att bete dig sådär. O du anar inte hur jävla svårt det e att kontrollera mig själv varje gång di gör mig så förbannad som bara du kan göra mig. Jag får anstränga varje muskel i kroppen för att inte du inte ska få en näve i ansiktet inför massa människor som du var nära att få idag. Så om jag bara går därifrån e det inte för att du har vunnit, utan för att jag måste lugna ner mig en hel del.

Du kommer aldrig att vinna igen. Jag ska fortsätta tills du fattar att ingen tycker om dig för att du e så jävla sur o grinig hela tiden. Tänker få dig att fatta att du inte kan bete dig såhär längre.

Du e inte mig pappa längre. Det kommer du inte att va förens du lär dig att bete dig som en.