Kom, kom, Atombomb.

Det känns som att han tycker att jag är dryg. Eller jobbig. Eller båda samtidigt. Ändå säger han att han älskar mig varje gång vi pratar. Är jag dryg? Jag kan inte definiera mig längre.

Don't know.

Jag bryr mig inte vars världen tar mig,
Vars du drar mig.
Kärleken är blind,
Den har fan inget slut.
Som en atmosfär full av stjärnljus.
Stoft av saknad trär genom min hud.
Låt mig leva låt mig andas,
Intill dig.

Jag måste sluta skriva opoetiska meningar
Utan mening