Då var det dags igen...

Nu är det den tiden på året då min kropp verkligen stänger ner sig. Konstant smärta i buken som gör att man verken äter eller sover.. Natten till onsdag var det dags igen, en ambulans kom och hämta mig pga att Benjamin knappt kunde röra mig för att jag hade smärtor från helvete i buken igen. Han ringde 112 och berättade hur allt låg till och att jag tidigare haft otroliga problem med buken men att inget har gjorts på sjukhuset mer än att dem pumpat mig full på morfin och sagt att jag ska återkomma om problemet uppstår igen, personalen på 112 blev förvånad över hur jag hade blivit behandlad och sa att så får det inte gå till.
När ambulansen kom hit så var det en utav ambulansmännen som kände igen mig och blev bekymrad över att jag blivit dålig igen, han frågade snällt om jag fortfarande ville åka till KS (Karolinska Sjukhuset) eftersom jag hör till det sjukhuset. Mitt svar blev bokstavligen att jag aldrig mer ville sätta min fot på det sjukhuset och att jag hellre ville bli körd till DS (Danderyds Sjukhus) pga att dem är ett Gastric Bypass sjukhus och att dem har lite mer koll på komplikationer.
Väl inne på sjukhuset gick det fort, smärtlindring, undersökningar och kontrast röntgen gjordes och svaret om vad det troligtvis är kom fram, det svaret som KS inte har kunnat ge mig för att dem "inte har hittat något fel", jag har tydligen början på tarmvred. Dem på DS ville lägga in mig för observation i väntan på en operation, men jag lyckades med att få åka hem i order om att ringa min kirurg på Ersta Sjukhus och se om han hade tid för en operation, och hade han inte det och smärtan inte avtagit alls eller blivit bättre efter helgen är jag tvungen att åka tillbaka och bli inlagd och kanske även opererad. Även läkarna på DS blev ganska så förbannade över att KS hade missat detta. Äntligen är man tagen på allvar med min smärta och inte blir anklagad för att man kommer in för att man vill ha morfin...

Är detta elände påväg att få ett slut? Är jag påväg att bli fri från smärtan?