Det var ingen mardröm...

2 september 2016 kl. 17:47

Stefan min underbara vän, låt mig få vakna upp ur denna mardröm..
Igår så sa vi farväl till dig, Stefan... Och jag kan fortfarande inte förstå att det är sant, att du inte finns hos oss längre, att du inte längre andas... Jag har väldigt svårt att förstå att du inte finns bland oss längre. Du var min bästa vän, han jag kunde prata med om allt, han som gav mig all stöd och styrka i hela världen.. Men vem ska nu ge mig den strykan, den strykan att orka med allt det onda och jobbiga? Vem kommer att torka mina tårar om natten? Hur ska jag någonsin kunna gå vidare utan dig vid min sida och ditt stöd? Hur i helvete ska jag kunna andas igen?
Folk runt omkring mig tror att jag "mår bra" men det gör jag inte, jag döljer min smärta och min sorg för att jag inte vill vara en börda för dem. Men sanningen är att jag vet inte hur jag ska kunna resa mig igen efter din bortgång... Den har tagit för hårt på mig, Stefan hjälp mig att ta mig igenom detta, hjälp mig att finna strykan igen, hjälp mig att andas igen..
Jag saknar dig så otroligt mycket min bästa och underbaraste vän. Vi ses snart igen, så håll en plats för mig uppe bland änglarna.
Vila I Frid...

---