Dijana, solen på himlen.

En person som jag saknar så jag nästan svimmar är dig Dijana. Livet är fan inte rättvist och det är du ett slående exempel på. Jag saknar dig varje dag och de personerna som säger att allt händer av en anledning kan fan dra åt helvete. Det fanns ingen anledning alls för dig att dö. Bara en Jävla sjukdom som slukade din kropp. Du var och kommer alltid vara en utav de finaste människorna jag någonsin känt. Så mycket kämparglöd, så mycket glädje. Du kunde se det fina i alla människor och det positiva i den mest hemska situationen. Du är den starkaste jag någonsin möt. Den snällaste och mest godhjärtade människan i världen. Det är hemskt att cancern skulle slita ditt liv i stycken, och sedan ta dig ifrån mig. Ta dig ifrån världen. världen hade varit en så himla mycket bättre plats om du hade varit här. Du var ämnad för något stort. Du kulle skriva din bok om ditt liv och hjälpa människor i samma situation. Du ville så mycket. Men nu är du inte mer än ett minne. Och jag hatar att det är så. Jag vill att du ska leva vidare, jag vill berätta din historia. Men det gör för ont. Jag vill höra dig skratta igen. Vi hade så kul ihop du och jag. Och du har hjälpt mig genom så mycket. Jag hade inte varit här idag om det inte vore för dig. Tack snälla för det älskade vän. Tack. Jag lovar att besöka din grav snart. Jag har velat göra det så länge. Jag har så mycket att berätta, det är så mycket som hänt sen senast vi sågs.

Jag lovar att vi syns igen,
då skriver vi musik tycker jag.


Dijana Draganovic.
94-01-24 - 13-01-24.

Älskar dig för evigt, saknar dig föralltid.