KIMPAZAs blogg
Tjej, 31 år. Bor i Göteborg, Västra Götalands län. Är offline

Senaste inläggen
hey sexy ladys.15 augusti 2014 kl. 22:10
Klipper film!
7 april 2014 kl. 19:42
maju
20 mars 2014 kl. 20:43
åhmajgad.
10 mars 2014 kl. 22:16
Inspelning och hår
24 februari 2014 kl. 15:16
krockar med stolpar
20 februari 2014 kl. 04:17
Praktik och prat
17 februari 2014 kl. 21:01
Flummig praktik och kaos.
16 februari 2014 kl. 18:31
öl och sånt.
14 februari 2014 kl. 18:43
Inspelning,sömn,flytthjälp.
9 februari 2014 kl. 20:11
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Kim Civilstatus: EnsamLäggning: Bisexuell
Intresse: Sex
Bor: Kartong
Politik: Grön
Dricker: Öl
Musikstil: Punkrock
Klädstil: Proggare
Medlem sedan: 2008-04-02
Event
KIMPAZA har inte lagt till några event än.
saknad och saxofonlir
Den här dagen började helt okej som alla andra dagar. Bara det att jag var tvungen att gå upp kl 06:00 för att ha körlektion 07:20. Inte helt okej enligt min mening. Men men, vill man ha körkort så får man väl anpassa sig antar jag. Så jag har alltså börjat med min intensivkursutbildning nu, det gick helt okej för att vara första lektionen och jag är ändå hyfsat positivt inställd till detta. Körläraren var ganska skön han med, lite vimsig kanske.
Sen förstördes min dag helt av att jag somnade och drömde jobbiga drömmar. Så jag försökte väga upp detta med att läsa slut "en man som heter ove" för det är nog den bästa boken jag läst. Så då blev dagen genast lite bättre igen. Sen såg jag att de även har börjat med filmatiseringen till boken och då blev jag ännu mer glad och funderar på att maila dem och fråga om jag kan får vara med på den inspelningen. Ja jo man kan ju alltid fråga, det känns inte helt realistiskt att jag skulle få vara det, men ändå!
Sen har jag även lirat en del sax lite sådär på måfå. Sådär när man bara känner för att skapa musik och bara spela helt ut från hjärtat.
Shit va gay det lät. Jag ber om ursäkt. Har varit aningen hormondrabbad de senaste dagarna. blä.
Har ett himlans sug att skriva låtar men det är inget som liksom kommer ur min kropp och det är fruktansvärt frustrerande. Hade varit så mycket lättare om jag bara hade lärt mig spela piano eller typ gitarr. Men det ska man ju ha tid för också. Åh, det kliar i mina fingar av sånt här.
Massa tankar, massa text.
Jag saknar så himla mycket, men jag är inte helt säker på vem jag saknar. De skiftar välsigt intensivt och det är också väldigt frustrerande. Men jag antar att det är väl så livet är.