Confession of a dreamer

Jag ska skriva ner en sak här och "bikta" mig framför era internetögon.
Det kommer låta sjukt. Folk kommer tro jag är dum i huvudet på riktigt denna gången.
Och många kommer inte förstå hur allt kan hänga ihop med mina olika ideal.

Men såhär ligger det till.
Man kan säga att jag .. inspireras av ätstörningar som har ett underviktigt ideal.
Det är inte sådär att "Åh vad snyggt det är!!", det är mer "Hur klarar en person tänka så?"
Jag som varit på gymmet EN gång i mitt 16-åriga liv förundras verkligen över hur man kan orka träna sådär mycket när man äter på tok för lite. Det är just det som är sådär .. Inspirerande skulle jag tro.
Jag skulle vilja lära mig att äta ordentligt, nyttigt och kanske börja träna för att må bra, skaffa lite muskler på mitt benrangel.

Och jag äcklas av feta människor.
Jag förstår inte hur man kan äta så mycket feta grejer när man VET att man är överviktig.
Det går mig på nerverna.
Senast i söndags var det ett "fetto" i 45-50årsåldern som satt mitt emot mig på bussen.
Gissa vad kvinnan gjorde? HON ÅT GODIS OCH VAR SMÄLLFET.
Alltså, jag fattar inte. Jag _lovar_ att hon är medveten om sin extrema vikt, men ändå plockar hon ut godis ur sin handväska och stoppar in det i käften.
Det så himla groteskt. Det är det äckligaste jag vet.
Feta människor som slafsar på godis, chips och annat fettigt.
Hur kan hon? Vill hon dö?

Och trots dessa åsikter så har Dita Von Teese min idealkropp.




Och jag förstår att man får se ut hur man vill, men det är fan hälsofarligt att se ut på vissa sätt.