Dör lite för varje takt.

Sitter i min säng och dör lite i min ensamhet för varje litet ljud som tränger sig ur högtalarna.
Lyssnar på Johnossi och jag vet inte något bättre än att fortsätta.
Orka att jag nästan grinar nu när jag sjunger med i Houses.
Ok, nu grinar jag. Eller grinar och grinar. Mer att några få tårar tränger fram. Men de rinner inte ut.
Vet inte om det är glädjetårar, nostalgitårar eller sorgtårar eller vad man kallar det.
Men det är ok. Det är inget farligt liksom.
Fast detta moment hade varit så jävla perfekt om jag inte var så trött och gäspade varannan minut.

Tänk hur många minnen jag har som är kopplade till duon.
Det är fan inte klokt, så mycket som jag lagt ut på att se och träffa dem.
Men det känns ändå bra. Det känns jävligt bra.

Kommer grina ögonen ur mig den åttonde juni. That I can promise!
Kanske är den enda gången jag ser duon i sommar, nu när de endast spelar på Hultan av alla festivaler.
Fast jag hoppas verkligen att de lägger till fler tourdates snart.
Och nu spelas Execution song. Min favorit.
Har suttit hela låten och bara lyssnat, så nu är den slut och Party with my pain spelas.
Den första låten jag hörde med dem.
Om du läser detta Jonatan, så har du fått mig att bli besatt.
För det var du som länkade och berättade om Johnossi. Och om Ossi var höger eller vänsterhänt.
Jag förstår knappt nu hur du såg det, men jag antar att han är högerhänt då han kör takten på samma sida av trummorna som min högerhänta kompis.

Och nu, Family values.
Ja, ni kan hela min kärleksförklaring till den låten. Och när de svarade på mitt GB.
Och jag minns hur allting var helt perfekt när jag såg den på Brew House '08.
Det var den första och enda gången jag sett den live.
Vågar jag inte sätta på Worried ground nu.
För om jag känner mig rätt så kommer jag sitta och gråta floder.
Nu byter jag. Nu.
Minns hans lilla pre-speach innan de spelade den på Brew förra året.
Det var som att han läste mina tankar om allting som bara fanns där.
Och jag minns hur jag stod längst fram under Siesta och skrek "Woa woa woa woaaaa!" på fel ställe och skämdes som en hund när jag lyssnade på mitt egna klipp när vi var i tältet.

Jag förstår att jag låter töntig, men jag sitter och grinar till Worried Ground. Tårarna rinner.
Och jag känner mig som en snorvalp. Men det finns inget jag kan göra.
Jag kan bara torka tårarna och lägga mig.
God natt,


Kristina.