Brand new life

Det luktar bränt här. Kanske är det min dator?
Jag orkar faktiskt inte bry mig.
Fast egentligen så har jag aldrig orkat bry mig.
Men ändå så finns det småskit som fastnar i bakhuvudet och vägrar slitas loss.
Jag tänker på det som redan hänt.
Även fast det är det sämsta man kan göra. Det som är grymmast mot sig själv.
Och ändå gör jag det.

Vill jag plåga mig? Varför strör jag salt i såren? Varför gör jag en höna av en fjäder?
Nej, jag vet inte. Jag kommer aldrig förstå det heller.
Det bara blir så och sedan är man där, ramlat i samma träsk.
Och om jag vill upp? Inte särskilt.
Bara om någon lovar mig att se till att det aldrig händer mer.

Hur som,
Imorgon är det en ny dag. Och det kan hända att det är sista dagen jag har på mig mina festivalarmband. Jag kommer gråta floder om det är sant.
Ska iväg på min APU (arbetsplatsbelagd utbildning?) och imorgon kommer min lärare vara där.
Hon kommer typ skära handleden av mig, om jag inte klipper av mina älsklingar. (fast näe, nästan)
Bu fucking hu.