I HATE I HATE I HATE I HATE

I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE I HATE.

Det kanske får mig på bättre humör.
Seriöst, Hurfan klarade det av att bli så som det är nu?
Och snart så kommer det vara helt fucking förstört, Fast det är det redan.

Å herre, Min herre, Min herre.
Ska det bli som vanligt nu igen?
Ska det vara vingligt som nu?

Jag hatar den värld som jag lever i.
Ibland hatar jag det livet jag har fått,
De människor som jag har fått lära känna,
De sakerna som jag har fått uppleva
Och inte minst
De relationer som har byggts upp och sedan sköljts bort.

''So I climb to the top just to fall to the bottom.''


No kiss, No flowers, no smooching.