And this is my story.

Jag är inte en sådan som försöker skapa världens kalabaliker för något.
Men jag har lust att få ut detta. Och jag hade inte tänkt att vara varken tuff eller mesig.

Jag slösar allt för mycket tid på onödiga saker.
Man får ju ingen nytta av något här, vet vi alla.
Jag hatar att det hade hänt såhär.
Det finns en som hindrar mig från att vara för öppen mot andra.
Den vill jag släppa nu.

Iaf.
Inatt så var det inte kul längre, The funny part was over.
Det var liksom dags att börja luta sig mot realitetens hårda jävla väggar.
Det var också dags att inse att jag inte alltid kunde gå på madrasserat golv,
Och sedan falla och börja göra allting så dramatiskt som jag brukade.
Visst trodde jag att det inte var så farligt?
För vem av alla skulle någonsin gå ifrån mig?
Vem skulle någonsin våga egentligen?

Så jag hade verkligen utnyttjat det långa tillfället att springa fram på dem mjuka golven,
Om jag föll så blev jag endast uppstudsad av madrassens tunna fjädrar.
Dessutom så kunde jag slänga mig mot väggen samtidigt som väggen formades omkring mitt yttre,
Omslöt mig med sin trolldegs liknande famn.

Och nu var det som att du hade lagt in väggen i ugnen och den blivit alldeles hård.
Du hade till och med ersatt madrassen med betong fyllt av glödande kol.
Detta är ju bara en försköning av verkligheten.
Det är så mycket mer än allt jag skrivit.

Jag hade trott att allting var världens finaste dröm.
Första natten hade jag vaknat med en ännu bättre dröm.
Och då insåg jag hur verkligt livet är och inte minst sagt -var.
Andra natten levde jag i verkligheten och hoppades på att jag endast upplevt min mardröm.
Jag bankade fötterna i soffan och bad om att få vakna ur den jävla helvetesdrömmen.
Sedan stirrade jag i taket och förstod att det inte skulle hända så mycket mer,
Eftersom det redan hade hänt mer än vad jag förväntat mig.

Det är klart att jag förstår att man inte kunde göra något mer.
Men varför höll du då på så länge?
Och inte för att låta som alla andra, men jag trodde att någonting bättre skulle hända.
Och varför skulle jag egentligen skämmas att berätta det här?
Varför skulle jag låta mig själv hållas ifrån att dela med mig av sanningen?

Jag hade slösat allt för mycket energi på dig.
Och nu undrar jag om jag får tillbaka min tid.