Håkan.

Har lyssnat på lite Håkan nu och hela mitt hjärta blöder. Tror jag har gått sönder.
Göteborgsromantiken. Lämna mig aldrig samtidigt som något inuti mig skriker "BORT HÄRIFRÅN!". Det känns som att jag är riven itu.
Vill se Känn Ingen Sorg igen för att bara öppna tårkanalerna lite och ha en anledning till att gråta. Men det har jag inte tid med, filmen alltså. Ska upp relativt tidigt, möta mina fina vän som jag inte sett på himla länge och sen på kvällen se Happy Hands Club på Pustervik.

Jag vill gå ut mitt i natten, känna en kylig bris mot ansiktet. Dra på mig luvan och låta den förvandlas till någon slags kokong runt mig. Jag vill vandra längs gatorna i Haga, klättra upp till Kronan och sedan se staden slockna och dö en sen söndagskväll. Jag vill gå upp från Järntorget och förbi Linné. Höra hur myllret sakta försvinner med varje steg som jag tar söderut. Förundras över hur skriken och dårarna på andra lång känns så långt bort, på så kort tid.


Göteborg, lämna mig aldrig. Samtidigt hör jag det ropa "Du är så dum, fly härifrån".