För att citera Krunegård

Om några år kan vi springa på varandra och säga "så illa kan det gå".

I förrgår var jag med Natasha på bio och såg Känn Ingen Sorg. Åh, den är så bra att jag har sett den två gånger nu. Måste nog vara årets bästa film. Är helt kär i den, på riktigt. När jag skulle hem insåg jag att jag hade missat bussen, och halvvägs nere på Avenyn insåg jag att jag hade missat Moneybrother med. Det dröjde ytterligare en kvart-tjugo minuter tills jag insåg att jag missat The Sounds OCKSÅ. Haha, skrattar lite år mig själv ibland. Livet.

Annars händer det inte mycket. Vardagen flyter på. Det går långsamt, men det flyter på. Jag värvar Sex and the City med lite Haim, och det funkar. Men ibland känns det sådär pinsamt ensamt. Man vill hitta på något. Ha något kul att se framemot. Bryta sitt tråkiga vardagsmönster. Och inte har jag en fenomenal vapendragare att ta med mig till favoritställena och härja i natten med. Hur ska jag klara mig i två år utan dig, fina vän?

Allt känns så pinsamt mycket rock bottom. Har sökt ännu mer jobb, registrerat mig på ännu fler sidor. Fick förresten ett mail häromdan från TUIfly angående den där cabin crew-kursen som jag sökte in på. De skrev bland annat "I dagsläget har TUIfly Nordic beslutat att dra tillbaka behovet av ytterligare personal till Arlandabasen. Vilket innebär att rekryteringen är avslutad, blir det någon förändring så hoppas vi kunna höra av oss."
Blev smått besviken. Men ja, har fortfarande Sturup i Malmö att hoppas på.
Åh. Vill ju detta så mycket.