Till Sigrid

Men jag hade tappat den här känslan, Och nu visste jag varken ut eller in.
För jag trodde inte att det skulle bli så igen.

Nu visste jag att jag hamnat i samma håla igen.
Det är svårt att förstå;
Men jag gillar inte det, Den obehagliga känslan.
Och nu var jag där, Vid kanten av mina egna tankar.
Dem ser ut som där vattnet faller ner i gamla filmer om då man trodde att jorden var platt.

För jag hade redan gått igenom min vinterdeprission, Så den var det icke.
Jag visste inte vart jag skulle, Men jag hade faktiskt börjat sakna att SMSa.
Det har trots allt gått en eller två dagar sedan sist.

Men det är nog inte det värsta.
Tiden hade flugit iväg och nu hade det gått nära tio månader sedan vi började.
Vad skulle egentligen ha hänt om vi råkade ses nu, efter tio månader, Sen i mars månad?
Och förväntningarna, ska dem finnas?

Åh,
Jag vill, jag vill, jag vill inte.