pms

Sitter och tröstäter B&J och grinar. Har typ pms eller nått.
Kollade olika intagningspoäng från våren 2012. Har sedan sjuan velat bli psykolog och inte sett något annat yrke som lockar mig lika mycket. Vet ju att man måste ha skyhöga poäng för att ens sätta sin fot i klassrummet. Ändå har jag skjutit upp allting och tänkt att det ordnar sig. Det gör det ju fan inte alls. Varför tänkte jag så ens? Varför skjuter jag alltid upp saker?
Anstränger mig sällan i skolan och är bara förjävla lat av mig. Jag hade kunnat få bättre betyg om jag bara pluggat. För nu så pluggar jag bara kvällen innan proven, lämnar in saker sent och nöjer mig med det jag får. Det är så fel. Jag kan så mycket bättre. Det vet jag.

Den lägsta intagningspoängen för psykologprogrammet låg på något runt 21. Det är ju alldeles för högt ifrån mina betyg. Varför tog jag inte tag i detta innan?(Som om jag ens kommer ta tag i det nu?)
Det närmaste som intresserar mig råkar vara socionomprogrammet. Men det enda jag kommer att tänka på är yrken som skolkurator, nån jävel på soc-kontor och fältarbetare. Jag vill inte.
Jag börjar gråta så fort jag tänker på att stanna i Sverige och jobba på ett soc-kontor och bara fastna här. Leva ett jävla svenssonliv. Det är min största farhåga. Jag. vill. inte. fastna. här.

Jag vet inte vad jag ska göra. Låter mig bara släppa taget om den största dröm jag haft. Hur fan ska jag leva med mig själv? Nu orkar jag inte mer. Tårarna har sprutat hela kvällen. Kommer inte förlåta mig själv för allt jag (inte) gjort.