Fuck....

Jag vill ha en egen lägenhet för jag blir tokig på mina föräldrar.... Alicja vill flytta med mig. Men när jag kom hem igår efter att ha suttit på stan och pratat med Alicja i några timmar var mor som apatisk och tog emot min ursäkt, på en liten ros jag hittade i trädgården, förvånansvärt bra och blev faktist GLAD!

Jag förstår mig inte på henne, inte pappa och heller inte mig själv. Det är så jävla jobbigt så det är inte sant. Det vore kanske bäst att bryta med dom då och bara koncentrera på mig själv? Men jag har fått in bankat i skallen att familjen är allt.... Och den har redan splittrats så....

Jag har börjat äta riktigt lite men smetar ut det på tallriken så det ser ut att vara mer än det är. På ca en månad har jag förlorat 3-4kg. Jag skäms och vill inte göra det men kan inte låta bli. Jag är bara inte hungrig

Och den förbannade kontaktpersonen genom kyrkan har TELEFONTIDER! Hur fan kan dom ha telefontider?!?! Folk behöver dom desperat och måste vänta tills speciella dagar och tider.... Vilken hjälp man får då va.....


Och alla vuxna jag försökt prata med förstår inte... Dom tycker jag ska glömma.... Det går inte att glömma något som förstöred ens liv och en själv........