<emthy>

Jag har all anledning att vara glad men ändå känns det som om någon sliter ut mitt hjärta och sliter det itu mitt framför ögonen på mig. Smärtan tar död på mig!!!

You can close youre eyes to the reallity but not the memories...
Jag har känt så förut också, för några år sen. Det känns som om något med klor försöker komma ut ur mitt bröst. Det river och sliter och tar över mig. Det känns inte som jag. JAG känns inte som jag! Det känns som om jag är ett djur! En demon..... Det känns som om alla jag möter ser igenom mig och drar sig undan.... Min pojkväns bröder gör det. Hans far kan sitta och stirra forskande på mig när vi tre sitter och pratar. Då menar jag INTE på perverst vis!!! Utan mer som om han undrar vad jag döljer... Hur mycket jag döljer......

Det känns som om jag långsamt dör. Har även drömmar om att jag ligger i en sjukhussäng och tynar bort utan att någon bryr sig.... Jag vill dö.... Vill få slut på pinan......

Förlåt alla som trodde på mig... Jag kan inte rå för det...