-

Orsaken till att jag bara har ett streck som rubrik är för att jag inte vill ha så mycket uppmärksamhet till detta inlägget, ett streck är ju liksom inte intressant, så jag antar att inte många läser detta, vilket är bra eftersom detta kommer bli mitt "emo" inlägg.

- inatt känner jag mig mer än ensam, för att inatt kom jag på verkligheten, det funkar inte att sitta & hoppas och tro på mirakel, mirakel finns inte, inte för min del i alla fall.
Jag har önskat i cirka över 3 veckor nu varje natt innan jag somnar att du ska komma tillbaka, de är allt jag vill, patetiskt eller hur?
Men de är så, jag försvinner i mina egna tankar, i mima egna fantasier och drömmar. Jag är bortom verkligheten och gömmer mig för världen, jag vågar inte längre.

Jag är så jävla ensam, även bland vänner så är jag så jävla ensam.
Ett stort förbannat hål inom mig som dunkar hårt efter hunger. Jag vet inte hur jag ska fylla hålet.
Jag kommer alltid att vara en plågad själ.
Kommer aldrig ut det här.
Jag behöver någon som fyller mitt tomrum, för det hör ont.

Please, all heroes apply.