förlåt mamma.

igår fick min mamma reda på att jag inte har mått så bra den senaste tiden och att jag har skurit mig på höfterna och handlederna och blabla. vet inte hur jag känner. vet inte vart jag ska ta vägen. det känns väl skönt att hon vet. antar jag. åhhh, vet ni vad det värsta som finns i hela världen är?
att se sin mamma gråta för något man själv har gjort. det är så himla hemskt.
inget kommer aldrig bli som vanligt känns det som, hon sa att hon inte vågade mig låta raka benen. :c
alltså, jag förstår väl henne, man blir väl nojig. men hell to the no att jag tänker sluta raka benen hahah. nu kommer jag få gå till bup och det kommer bli en himla massa frågor. blä.