Katten och hundens dagbok<3

Hundens dagbok

07.00 Tjohooo, en promenad, det bästa som finns
09.00 Tjohooo, ungarna e uppe, det bästa som finns
12.00 Tjohooo, leka i trädgårn, det bästa som finns
14.00 Tjohooo, åka bil, det bästa som finns
16.00 Tjohooo, leka med en boll, det bästa som finns
17.00 Tjohooo, matte och husse kommer hem, det bästa som finns
20.00 Tjohooo, bli kliad på magen i soffan, det bästa som finns
22.00 Tjohooo, sova i mattes och husses säng, det bästa som finns


Kattens dagbok

783 dagen i fångenskap, mina kidnappare fortsätter tortera mig med bisarra dinglande saker.

De frossar på färskt kött medans jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet om att jag en dag ska lyckas rymma, å den milda tillfredsställelse jag får utav att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta en krukväxt.
Idag misslyckades jag ännu en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp, jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans frambringade jag en hårboll i deras favorit fåtölj, kom ihåg; lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av, lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare på vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är, saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp vid nån sorts sammankomst, jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som allergi, jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till nån av dem inför risken att nån skulle tjalla.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt, han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck utav att vara en informatör, han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är övertygad att han rapporterar varenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet, men jag kan vänta, det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket.