Insekters blogg



Tjej, 22 år. Är offline och var senast aktiv: 52 minuter sedan

Insekter

Senaste inläggen

o o o o
17 juni kl. 21:44
bummer
15 juni kl. 18:30
inga admins
7 juni kl. 21:32
min profilbild har inte blivit godkänd. det har gått över 24h
7 juni kl. 21:14
skriver bara om min katt nu ska jag sova
6 juni kl. 22:29
varit så i två veckor
5 juni kl. 21:01
vet ej
3 juni kl. 22:50
det är onsdag
1 juni kl. 15:17
ska inte skriva såna här töntiga inlägg igen
22 maj kl. 00:55
min katt gör chadface
21 maj kl. 20:47
Visa alla

Fakta

Civilstatus: Upptagen
Läggning: Inte valt
Intresse: Inte valt
Bor: Inte valt
Politik: Inte valt
Dricker: Inte valt
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2020-09-23

Event

Insekter har inte lagt till några event än.

o o o o

jag skäms lite när jag tänker att jag är ful. det spelar ju ingen roll ens. varför bryr jag mig om en sån grej när jag bara är en person i ett stort flöde av personer! vad betyder mitt utseende! ingenting! känns bara som en ego-grej det här. vad skulle det betyda om jag gick upp i vikt???
jättemycket. det skulle va jättejobbigt. skulle gråta gråta gråta. tänk om den här inbillade fulheten ändå betyder nåt. om den kommer att sätta krokben för mig socialt och jobbmässigt. vill ju inte bli bortvald. oj oj. det är nu jag är ung. nu jag nått topp eller.
jaja jag är bara jag. så får det va då.



bummer

vill rätt så gärna se alla alvin and the chipmunks men pv totalvägrar att göra det med mig och det är ju inte riktigt filmer man slår på själv i sin ensamhet?







skriver bara om min katt nu ska jag sova

kommer om två månader ju aldrig mer igen bo ihop med min katt och det känns förstås sorgligt. jag hoppas att han vet det trots att det inte går att kommunicera det till honom på ett sätt som han förstår. han har legat i min säng flera timmar varje kväll det senaste halvåret, trots att det finns andra sängar och många fler sovplatser, och på allra senaste tiden har han kommit till mig när jag ska gå och lägga mig för att vila vid mitt bröst ett tag.

han fyller 14 i år, någon gång på sommaren. vet inte när. han har artros. han slutade nyligen spinna därför att det orsakar hostattacker. eller han spinner fortfarande, men mycket mindre intensivt. annars är han väldigt glad. han gillar att vara där det händer, och har flera favoritplatser att vila på i trädgården. både i skugga och i sol. jag hoppas att han lever länge, mamma älskar honom så mycket. min katt min katt min katt



varit så i två veckor

finns ingen mat jag är sugen på längre. kan inte tänka mig nåt förutom friterade pommes med ketchup. och smågodis. jag är vanligtvis jätteglad i mat
va är detta för nytt. vill att det slutar nu sluta NU



vet ej

idag lyssnade jag på p1 dokumentär om detransitionering, två kvinnor som tidigare identifierat som transpersoner och genomgått den fysiska transitionen men senare ångrat sig och åter identifierar sig som kvinnor. en av dem beskrev rätt melankoliskt om att hon kommit till insikten att vara kvinna inte är något som hon varken valt eller önskar att vara, utan något som bara är. jag tycker att det är fint. och lite befriande typ. att bara vara. det är ju allt det är. det är svårt att se bortom mallen av vad som förväntas av kvinna. (också för att det (för mig) är bekvämt att uttrycka sk sk kvinnlighet.) men det kan vara mycket farligt.



det är onsdag

det är sommar
jag ser ändå lite stark ut
framtiden kommer lösa min oro jag behöver inte veta vad det ska bli av mig nu
min hälsa kommer att bli bättre och bättre
jag är ung länge till länge till



ska inte skriva såna här töntiga inlägg igen

nu sett de två delar av det svenska skolexperimentet som är tillgängliga på svtplay och fastnade för en grej de sa om att elever känner motivation att plugga, inte för att lära sig, utan för att imponera på och bekräftas av lärare.
vad jag minns har jag inte brytt mig särskilt om just det i min skolgång? inte förrän slutet på gymnasiet egentligen tror jag. det som motiverade mig (och gav mig ännu mer ångest) var att få tillräckligt bra betyg så att jag fick möjlighet att välja vidareutbildning utan stora begränsningar. aja. har ändå flera stunder i minnet där bekräftelsen har varit viktig. nu när jag tänker på det började det inte förrän jag blev sk högpresterande. när jag fick C:n i grundskolan brydde jag mig inte öht.
i gymnasiet var lärarens bekräftelse stundvis avgörande för det egna värdet så deppigt. har inte så mycket självförtroende när det gäller kunskap, men jag tänker att det kan vara en bra grej. om jag skulle tycka att mitt arbete är tillräckligt så kanske jag skulle börja tappa det, bli lat och dålig.
tänkte att den här grejen skulle släppa på uni-nivå därför att då kommer min medelmåttighet absolut vara ett faktum, vilket den är. men jag trodde att jag skulle behöva kämpa för att inte bli underkänd? så har det i alla fall inte blivit. mina lärare har skrivit ganska fina grejer om mina arbeten. ja tills jag tog den här kursen i historia som jag läser nu. det mest intressanta jag läst på länge länge länge för övrigt, man känner lix nån slags gnista. önskar att jag kunde absorbera alla ord jag läser och placera dem i långtidsminnet. jag tror jag är den absolut sämsta i kursen, vilket är okej. många kursare har arbeten med koppling till ämnet och det är ett nöje för mig att läsa deras inlämningar. men det som fick mig att börja tänka kring allt det här var att min lärare gav mig kommentaren ?bra och godkänd? haha. det är verkligen skönt att få positiv och inte negativ feedback, därför att mina texter och analyser är i det sämre laget. men samtidigt, jag gillar inte att bara vara godkänd. nu har jag fått allt detta off my chest dags att växa upp. kräks på att tycka att det är viktigt att vara duktig det e inte min image


senaste dagarna har jag haft så ont i magen och huvudet. min aura just nu är en liten liten snigel som fått sitt skal krossat help me god