bättre att ha älskat... eller?

"bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig älskat alls" ja tycker att de kan diskuteras... när man inte har älskat någon så vet man inte hur de känns, därför går man o fantiserar om hur de är o hur de kan kännas och man fattar lixom aldrig dom där filmerna och låtarna som handlar om kärlek... men när man har älskat och när man har förlorat då förstår man vad de är folk menar, då har man något att längta efter och något att sakna, e de så jävla mycke bättre? när man har varit kär så förstår man den känslan som alla nyförälskade känner när dom ser på varandra och man minns hur man själv hade de och det blir ett skumt sug i magen och en hård klump som man bara vill bli av med. när man sen hör på en glad kärlekslåt om någon som är lyckligt gift med den allra vackraste och trevligaste tjejen som man någonsin har träffat så känner man sig ensam, som om man är den ända som inte har en att hålla om. när man sen ser en film där kärleken tar slut mellan två personer så blir man lessen därför att man mins hur man själv hade de efter att kärleken tagit slut. vad man än gör blir en plåga som jagar en tills man lyckas skaffa sig en ny person att hålla kär... men om man inte gör de då? vad händer om man inte lyckas få tillbaka den där känslan man hade förr? vad gör man när man inte kan hitta någon?...

"bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls"... BULLSHIT!