Filipstad till hösten

Alltså folk är verkligen duktiga på att göra en ledsen och besviken nu för tiden.
Det verkar nästan som en trend.
En annan grej är att dom också är väldigt duktiga på att få en att känna sig jävligt bortglömd och icke betydelsefull. Aeh, det kanske är något nytt folk har fått för sig. Eller ah, nytt och nytt. Så här är det för fan jämt. Fy fan för folk.
Jag har haft en sån jävla ångest över att jag antagligen kommer få flytta till Filipstad till hösten, men nu ser jag snarare fram emot att göra det och slippa alla jävla idioter som jag har lyckats hitta. Jag har verkligen finfina skills med att hitta riktiga douchebags. Eller skitskallar som Pär brukar säga, lol. Riktiga kioskmongos. Men men. Skulle vara riktigt skönt att få börja om på nytt. Och kasta allt gammalt.


När folk sviker mig, är det i stort sett så här jag ser ut.


Men det ni inte fattar är att det egentligen är så här det känns,


Okej, jag förväntar mig inte att alla ska kunna läsa tankar. MEN. Lite vanligt jävla hyffs ska väl inte vara för mycket begärt? Lite sympati och empati kanske? Idk man. Men fortsätter ni som ni gör så kommer ni fan stå ensamma snart.