skum

Idag har varit en mycket spännande dag. Eller inte.

För det första så har det varit grymt mycket känslor på senaste. Dåliga som bra liksom. Idag blev det liksom för mycket. Så det rann liksom över och jag började lipa. Skumt.
När jag var i Lund fick jag helt plötsligt spykänslor och la fyra pizzor på olika ställen på lunds centralstation.
Nu för någon timme sen fick jag sån grym jävla ångest över något jag inte vet så jag satt bara och skakade. Och nu precis när jag kände hur jag började få ångest igen så kommer min superhjälte och skriver tre ord som får mig på världens bästa humör igen.

Tre ord kom från hans mun igår. Dem gjorde mig stum. Rent ut sagt stum. Jag försökte svara på det. Men fick liksom inte fram något. Istället blev mina ögon glansiga och jag låg där som ett fån. Jag bara låg och drunknade i hans ögon och försökte gång på gång få ut orden. Men mina ögon skrek ut det tydligen. Jag är sjukt skum. Jag har gått från att vara iskall till att bli känslosam på någon vecka bara.

ALDRIG har jag visat så mycket på så kort tid, ALDRIG har jag ens kunnat öppna upp mig och berättat varför jag är ledsen inför en person. Jag brukar mer vara den som skriver det i ett sms för att liksom slippa blicken man får.

Efter att ha blivit bortvald så ville jag inte ta någon innanför mitt skal igen. Tydligen var det någon som borrade sig in där efter inte alls lång tid. Gud vad jag är glad för det.

Men jag framstår som världens idiot som inte vet hur jag ska hantera grejer eftersom jag inte är van vid sånt här.

Oh kära Gud! Låt detta vara för evigt.