Jag är rädd för kärleken.

Igår träffade jag en gammal klasskamrat ifrån
gymnasiet vi hade trevligt och kollade på tre skräck
filmer:) så la hon sig bredvid mig och kramade om
mig och sen så kysste hon mig så då blev ja ju lite
varm i kroppen:).

Men sen på kvällen när hon hade åkt så kom tankarna
" Tänk om hon inte ville kyssa mig egentligen? men hon
kysste ju mig så det är nog lugnt, men tänk om ja gjorde
något fel?, men det kanske inte är så bra att tänka på
kärlek för då kanske ja förstör en fin vänskap " Så ja
hade konstiga och oroliga tanker resten av kvällen.

Mitt förra förhållande var inte det bästa då hon va otrogen
emot mig med flera stycken och hon bröt emot löften som
hon hade lovat och gjorde det i smyg bakom min rygg. Och
en gång så hade hon snackat skit om mig när hon va med
sina vänner så hade hon spelat in det sen visade hon mig
den videon dagen efter. Det var upp och ner mellan hon
och mig ja trodde gång på gång att hon skulle skärpa sig och
att hon verkligen älskade mig men det slutade alltid med samma
sak hon va otrogen emot mig och ja blev såra och ledsen. Min
mamma ville inte att ja skulle träffa hon mina vänner ville inte
att ja skulle träffa hon men ja va dum och inte lyssnade på dom
så det höll väll på så i 4 år kanske. Och nu tål ja knappt att se
hon för då mår ja bara dåligt.

Så det är nog därför ja är så rädd för kärleken för att ja inte vill
vara med om samma sak igen ja är rädd för att älska någon igen
och sen bli sårad och sviken. Jag är rädd för att stänga in sorgen
och smärtan inom mig och låtsas att jag är glad.

Så ja tror inte att jag är redo för kärleken än.