Nattankar om allt och inget.

Insåg precis hur mycket klockan är.
Jag borde inte sitta här och skriva vid denna tiden, jag borde ligga i en djup sömn och drömma något vackert om kärlek.
Nu går ju inte det eftersom det är lika tomt på kärleksfronten som i en tvångscell.

Jag färgade mitt hår igår (eftersom klockan är mycket som sagt) och det blev fint, tror jag. Jag har ju inte sett det i dagsljus än.
Det är ungefär nu som jag borde kunna skriva en riktigt fin text, jag är som bäst på det när jag är trött eller har huvudvärk.
Men nu får jag ju inte huvudvärk om jag är pigg så ja, det går ju runt.
Min tunga läker bra, jag har bra läkekött men något annat måste vara fel, ja, besides hostan, för jag får blåmärken extremt lätt. Det räcker faktiskt med att jag kryper några meter så har jag knän som är helt täckta av blåmärken sen.
Fast det ville ni förstås inte veta, right?

Skriva om något vackert var det ja... vackert, vackert, vackert....hum...
Eller så kan jag ju alltid dra av mig kläderna och krypa till sängs fast nej, då kommer jag väl sova för länge och bli på någotvis för pigg i morgon. Och det får vi ju verkligen inte riskera!

Nu går det runt gamla svenska klassiker på min spotify, jag har kommit in i en period då jag bara lyssnar på svensk musik som handlar om... ingenting.
Varför slutade jag lyssna på death metal med en härlig, hårig och kolossalt svettig sångare i? Ja du, det är liksom inte min grej just nu. Fast... ändå, det vore nog rätt gott att börja med det igen, kanske ska klicka igång den playlisten ändå.

Nu har jag skrivit oerhört meningslöst långt här nu, för första gången på ytterst länge. Mysigt. Hirrå.