Medelålders tramsbralla

Alltså. Jag är så provocerande ointresserad av det normala och välfungerande livet. Det går inte när jag är ensam. Jag har liksom ingenting som säger att jag bör upprätthålla det jag har byggt upp. Jag vet att mitt jobb har räddat mitt liv och att det är det bästa som har hänt mig men jag känner mig inte tillfredsställd längre. Nu har jag även en jättefin lägenhet och pengar i överflöd men.. Jag behöver en ny kick. Vet inte om jag ska börja umgås med folk, eller kanske börja älska mig själv och reda ut hur man som bekräftelsesökande medelålders tramsbralla lever ett liv i ensamhet utan att den lediga tiden går åt till tvångsonani, taskig mat och otrevligt vin. Hur blev jag så opersonlig och grå? Antagligen pga jag inte är intresserad av att vara något annat längre. Ointresserad och ointressant.