Ångest. (Triggande Text)

Jag har nu gått igenom den jobbigaste Emotionella veckan av mitt liv.
Jag har grubblat konstant i flera dagar och tänkt.
Tanken på livet får mig att må illa, jag har ångest över döden. Det man inte kan komma ifrån.
Tar allt slut? Kommer vi fortsätta på något sätt? Finns det något man kan göra åt det?
Jag har inte kunnat koncentrera mig på något. Det har tagit upp all min tid och kraft.
Min familj är orolig över mig och mår inte heller bra av att jag känner såhär.
Jag fattar nu varför folk begår självmord. Man kan inte stå ut att vänta tills det som ändå kommer ske. Ska hända.
Man vill bara få det gjort.
Jag menar absolut inget illa till dom som har begått självmord. Jag är ytterst ledsen att behöva veta att någon tagit sitt liv.
Men jag förstår hur dom känner och tänker.
Varför finns vi här? Vad har vi för mening?
Finns det något med livet som gör det speciellt?

Som tur har jag bra personer vid min sida och som alltid står där för mig, redo att ta mina smällar.
Jag vill inte må såhär...
Jag vill att det ska fortsätta för evigt.
Men jag vill ändå att det ska ta slut.

Jag har inga tankar på att ta mitt liv, det är bara såhär jag tänker i omgångar.