När orkeslöshet och meningslöshet dominerar.

Försöker i viss mån undvika att skriva om sånt här... Men ibland behöver det komma ut, och jag känner det som om jag inte riktigt har någon att prata med.

Så. Ja.

Nånsin hållit en kniv mot halsen en halv dag... För att stoppa dig själv från att hoppa från balkongen?
Det var min dag, i kombination med orolig sömn.
Det kanske låter konstigt, heh, men det håller liksom döden i schack, vet knappt varför jag anstränger mig med att kämpa emot.
Borde kanske egentligen bara hålla käft och förtrycka känslorna, det är väl vad jag borde göra?

Vet inte vart jag ska ta vägen, eller vad jag ska göra.

Tror jag sover lite till, det brukar bli bäst så... Då stör jag inte någon annan.

God natt.