Det finns ingen titel

Idag mår jag faktiskt ok fast det lär väl inte vara så länge. Max 2 h. Men jag lyckades stuka foten igår. Asså hur klantig får man vara? Gick t köket och under den korta biten så ramlade jag helt utan anledning. Eller jo, min fot sov men asså påriktigt?! Så nu kan jag inte gå utan ett stödbandage. Mys.

Juste, var ju hos kille i lördag (till söndagen). Vi gjorde inte så mycket. Kolla mäst på serier och bara va. Typ de vi brukar göra x) #tråkliv Nej men när jag skulle åka ifrån honom gick det ju åt helvete. Åkte tåget från tc men när jag kom tillbaka hamnade jag på stockholmssödra och typ aldrig varit på söder x) Haha jo det har jag ju men ni fattar. Så jag fick ringa pappa som guidade mig till medborgarplatsen (som egentligen bara var att gå rakt fram -.-´heh...).

Nu ska jag iaf t bup och jag känner bara näe. När jag väl har de stunderna när jag inte känner mig neutral och inte ledsen (utan typ glad? Vet inte tror inte det) så vill jag bara skita i allt som har med bup att göra för just då så tror jag alltid att "JAG ÄR BOTAD!?" Men efter 2 h faller de helt haha.
Jag vågar typ inte erkänna för pratmänskor (ja jag kallar dem så... :I) när jag inte är nere att jag faktiskt är det för senast jag ville ha hjälp så vade jag en period på typ 2 veckor som allt var fird och fröjd och då bedömde hon att jag behönde ingen mer hjälp. WTF?! Aaaa och i sommras på bup så sa jag typ att just nu är det inget denna vecka. Nästa tiden bokades i november. Kan fan inte få bara ärlig för då ses jag som att jag inte behöver någon mer hjälp. Går och ta er. Hörs.