Åh, jag glömmer aldrig det ansiktet c:

Igår när jag fick en boll uppskjuten i fejset var det första jag såg en min som såg ut såhär:
O.O
Motståndare som man känner vid namn Elias.
Sen ser man resten av motståndarna som är utanför planen står och tittar på en.
Sen ställer man sig upp och får applåder och folk som ropar:
"BRA SOFIA!"
Man springer utan att hinna andas ordentligt och gråtandes.
Man vet att motståndarna är rädda för en c:
Sen i halvlek får man sjukt mycket beröm c:
Det är en jeffla mycket till skön känsla.
Sen att få blickar av motståndarna är jag van :D
Skulle inte vilja spela fotboll mot mig själv owo
Jag kan pressa mig själv så jeffla mycket och lite mer än max.
Faller jag stiger jag upp och springer.
Vem bryr sig om hur ont det gör?
Inte jag iaf.
Du får respekt om du reser dig upp och fortsätter om du faller och gör dig illa.