Anton

Alltså, jag är så himla orolig och saknar Anton så mycket. Jag har klarat mig såhär långt och jag kan klara mig längre, jag vet det. Men Anton bara bli frisk, kom hem, reta gallfeber på oss igen.
Vi vill inte ha dig i Göteborg, vi vill ha dig hemma.
Vi vill att du ska slippa sjukhusväggarna föralltid.
Vi vill inte se ärren på din kropp, veta att du skulle ha blivit längre utan alla mediciner osv, vi vill inte ha en sjuk bror, vi vill ha en frisk lillebror.
Anton jag saknar dig så himla mycket, jag vet att det inte ger något att skriva men jag orkar liksom inte mer. Jag vill bara få ge dig en puss och höra dig säga "Ewwuäää!" och torka bort den sen se dig le. Jag saknar dig så himla mycket, kom hem innan sommarlovet är slut, jag ber dig, snälla.