.

Jag vaknar upp ur drömmen fan den är inte sann, där det bara var du och jag och du höll min hand.
Du sket i mig helt och du bara försvann, att bara säga hejdå det var allt som jag hann.
Ska jag gå ensam eller vad?
Känner mig så ensam fast jag är så glad.
Jag lever livet och tar vägen som den är, sitter ensam i mitt rum och skriver texter om mitt liv.
Men vad är livet utan dig.
Jag kan inte gå om du inte håller i mig.
Det var p.g.a dig som jag klev upp på morgonen.
Varje dag så sa jag att jag älskade dig.
Du skrev och du sa att du älskade mig, fan jag trodde på dig !
Men just nu känns jag som en tog själ som blir stucken av en nål..
Allt vi lovade varandra och allt vi sa att vi alltid skulle vara tillsammans.
Det var en lögn.
Eller bara något du sa, men kärleken inom dig det var allt jag ville ha.
Framtiden med dig fan den var ju självklar.
Men du lämnade mig.
Kommer du ihåg vad du så? '' Jag älskar dig, jag har gjort misstag i mitt liv men lämna dig skulle jag aldrig klara av'' ''du vet att jag älskar dig du är allt jag vill ha''
Du var mitt allt iaf för sekunden.
Nu är du bara ett minne inom mig som sitter kvar.


Det skulle alltid vara vi, bara vara du och jag.