Snart är du borta...

Jämt när allt är som värst så gör du allting bra. Du torkar mina tårar när jag gråter o lägger dig hos mig tills allt är bra. Du är ljusglimten i det mörka helvete jag lever i. Men som vanligt så inser jag aldrig vad jag har förrän det är borta... Jag har gjort det igen. Jag har misskött allt än en gång.
Trots att jag gör det jag måste så gör jag det aldrig i tid. Och det blir aldrig tillräckligt.
Jag intalar alltid mig själv att jag ska ta tag i mitt liv från o med nu, men det blir fan inte så.
Jag blir ändå liggande o grubblar på allt o ingenting.
Det jag har går inte att bota. Tröttheten tar över mig o jag kan inget annat än att tänka på mig själv.
Jag vill bara sova. Jag är ständigt så jävla trött.
Men det ska få ett slut. Sköter jag mig inte nu så är du snart borta.
Du är den enda trogna vän jag har. Du älskar mig vad som än händer o det tänker jag inte kasta bort.
Du är min lilla bäbis o kommer alltid vara det. Jag ska aldrig svika dig...

Älskar dig min lilla Sakko! <3!