känslokall? något att fundera på...

Okej det är snart nog... orkar inte med känslor och att bry mig om folk som ändå sårar mig, liksom varför ska jag bry mig?
Känns som om ingen tar de att jag är sjuk i canser och även har börjat få problem med hjärtat seriöst... jag behöver stöd och någon som kan tro på mig.
men varje gång jag hoppas slutar det med att jag bli sårad och lämnad?

Borde man bli känslokall och inte bry sig mer eller ska man hoppas och bli sårad fler gånger?

Filosofiska tankar för idag, får tro och hoppas på goda nyheter om gymnasiet:/