Tydligen....

Så är det mitt fel att vår så kallade vänskap inte längre är just en vänskap.
När jag tycker något är fel så säger jag helt enkelt ifrån och det vad det än gäller.
Jag är en person med extremt starka åsikter om saker och ting.
Det var just det jag gjorde i detta fall,sa ifrån.
Men det passade tydligen inte fröken och hennes kille.
Jag sa i från vänligt men bestämt,och det ska man kunna göra utan som helst problem.
Men efter några dagar så hade liksom allt total vänt,och det var jag som gjort fel och var dum.
Hade inte en chans att förklara mig,och bara det gör mig förbannad.
Jag är en sån som tycker om att gå in detaljerat och riktigt analysera saker haha.
Bara det ger mig något i form av att jag kan använda mig av det så är jag mer än nöjd.
Det är faktiskt riktigt jävla jobbigt att ha en hjärna som arbetar nästintill på högvarv jämt känns det som.
Jag kan sälla kanalisera allt.
Men på det stora hela med dom två detta egentligen handlar om så är det skönt att inte ha kontakt med dom mer,och på ett annat synd att jag inte hann förklara mig.
Ciao.