Ångest eller något åt det hållet

Jag blir fan sprickfärdig snart alltså.
Nu har det känts bra i några dagar.
När jag är med andra så är den som bortblåst.
Bortblåst och jag känner mig bra.
Men så fort jag kommer hem och jag får tid att tänka vad tror du händer då?
Jo det ska jag berätta,då kommer herr ångest eller vad fan det är och knackar på min axel och påminner mig om att nu är det fritt fram att tänka,och då helst negativa tankar.

Detta är så in i helvete jobbigt så det finns inte.
Att mitt liv är ett rent och skärt jävla helvete tror jag gör sitt till också för att bidra till att jag mår dåligt.
Finns så mycket jag måste ta tag i när det gäller mig själv.
Bara det att jag inte vet vart jag ska börja någonstans och det ger mig panik så in i helvete.

Näe.
Nu är det jag som ska bryta ihop.
Tack och hej.