Helgen som nyss var och diverse diagnoser

Många blandade känslor.
Vissa gånger så är det inte jobbigt utan jätte jobbigt,hinner inte må bra särskilt länge när jag väl rasat ner för än det är dags igen att sjunka ner i avgrundshålet.
Funderat på om jag ska prata med min läkare om att börja medicinera,men är kluven till det då jag inte vill bli beroende.
Så ja det är verkligen svårt.
Men om det nu finns nåt jag inte blir beroende av så ska jag fan överväga,för jag är trött på att må dåligt.
Haha,kom att tänka på en yrkesvalslärare jag hade i högstadiet,jag var ute på praktik men det funkade inte med tanke på att jag är extremt blyg och har jätte svårt att känna förtroende för folk då det måste byggas upp under lång tid.
Men hur som helst så tyckte hon att jag skulle börja medicinera för att få bort min extrema blyghet.
Men så blev det inte tack och lov så här i efterhand.
Visst min extrema blyghet har hindrat mig från att göra saker,men den är en del av mig och har varit en del av mig hela livet.
Är inte lätt att komma in på livet bara så där har jag fått höra.
Varit arg på en kompis.
Känt mig misslyckad.
Får liksom ingen kläm på dessa känslor,men jag är van.
Märks att jag inte skrivit av mig på länge.
Då blir det alltid en massa om olika saker,men jag har överlag svårt att fokusera på bara en sak i taget.
Oh,jag är inte diagnostiserad för nåt.
Men jag funderar seriöst på att göra en Aspberger utredning.
Känner flera personer som har det,och känner allt för väl igen mig i vissa av deras saker typ sånt dom har svårt med.
Men är kluven till det med.
Frågan jag ställer mig själv är,vill jag verkligen ha en diagnos?
Är verkligen orolig att må sämre än vad jag gör nu om jag får en diagnos.
Bollar med den frågan till och från,men kommer aldrig fram till vad jag vill.
Alltså jag föddes med syrebrist och har nåt fel i min hjärna även om jag inte vet vad.





Tittar på en konsert nu,närmare bestämt Versailles.
http://www.youtube.com/watch?v=8iyhIPqd-UE
Denna konsert är så jävla bra.
Har sett den hur många gånger som helst,men får liksom aldrig nog.
Är med sorg i hjärtat jag inser att jag aldrig kommer att få se dom live.
Men jag har ju både Kamijos solodebut och Jupiters debut att se fram emot *längtar*

Åh allt som oftast dagdrömmer jag mig bort till Japan.
Min drömresa är att resa till Japan och vara borta en månad och resa runt,och gå på olika livehouse och lyssna på bra musik.
Det skulle verkligen vara toppen av resor.
Har aldrig rest utanför Europa,så ja det kan ju bli hur spännande som helst ju haha.

Nämen nu är det jag som postar iväg detta,och hoppas att ni som läser har haft en bättre känslomässig helg än vad jag har haft.
Massa massa kramar :)